Göteborgs bästa utsikt
I sluttningen ner mot Chalmersområdet pågår ett stort byggprojekt. I den högsta kranhytten ser man allt mellan Mölndal och Hisingen. Men bara om man tittar.
Åtminstone några av kranarna på Hisingen kommer att bli kvar. Och till det har vi en större mängd kranar, som kommer att nå betydligt högre upp i skyn under många år framöver. Att säga att byggandet i Göteborg går på högvarv är en underdrift. Det engagerar och påverkar alla stadens invånare på olika sätt. Den bästa visuella överblicken, för en stad i enorm förändring, har kanske kranförarna på Svensk krankörning från väst AB.
– Det finns nog inte en enda kran i hela stan som slår denna. Du får inte få svindel nu bara! Jag har ingen lust att ta hand om dig där uppe, så du får känna dig för när du åker upp och säga till direkt.
Orden är Peter Antonssons, kranförare på Svensk krankörning. Några minuter innan vi ställer oss i hissen på väg upp i en av de överlägset bästa utkiksplatserna i Göteborg. Men för Peter är det den här dagen hans arbetsplats.
– Arbetar man hela tiden så tittar man inte på den utsikten ändå. Då tittar man ju rakt ner, och den utsikten är ju inte så jävla rolig. Jag tycker att lagom är bäst. 35-40 meter kan räcka. den högsta jag kört är 75 meter. Men den hade inte samma utsikt som den här.
En av Göteborgs längsta gata, Dr Allards gata, slingrar sig genom Guldheden från Ehrenströmsgatan på gränsen mellan Mölndal och Göteborg, hela vägen till Guldhedsgatan, bara ett stenkast från Chalmers. I sluttningen ner mot Mossens idrottsplats med utsikt över Östra Göteborg byggs just nu 132 lägenheter i Riksbyggens regi.
– Jag jobbade på Skanskas anläggning i Bollebyg, Där satt jag och lastade lastbilar som kördes ut till byggena. Så när de la ner där fick vi hjälp att gå en kurs och få validering. Men det är klart att det är annorlunda att komma ut på byggena än att vara där ute i skogen. Där fanns det ju egentligen inget att ta hänsyn till. Här är det ju hundra man på varje bygge som man måste hålla koll på, säger Peter Antonsson.
– Man måste hela tiden vara på bettet. Det går inte att sitta och halvsova.
Tillbaka en liten stund i tiden. Det är lunch. Peters chef Christian Carlsson, som är vd för Svensk Svensk krankörning, kör i dag den lägre av de två kranarna. Han berättar att det hela började när han tröttnat på sitt jobb som betongarbetare. Hans far var kranförare och det var en naturlig väg att gå.
Han började hyra ut sig själv som f-skattare. I början som en kombination mellan kranförare och betongarbetare. Det ledde så småningom till att han startade sitt företag, där det i dag arbetar 16 personer.
– Man kommer upp till en nivå, sen så blir det inte mer. Ett par år måste man köra så man hinner använda alla maskiner och olika typer av material som ska köras på ett bygge, säger Christian Carlsson som svar på frågan hur du blir riktigt duktig i hytten.
Det där med att lära känna personerna man jobbar med tycks vara betydligt viktigare för en kranförare än för många andra. Som mest den här dagen kommer Christian att lyfta en betonvägg som väger 18,3 ton. Då gäller det att ha ett bra samspel med den som är nedanför.
– När man tar emot något långt långt där nere och gubbarna börjar sträcka upp händerna, då vet jag att ok, det är två meter, då kan jag börja bromsa. Men sen är det så mycket personkännedom. Man lär känna gubbarna, kemin och så. Då går det att köra snabbt när man kan och långsamt när man kan.
Men det går inte alltid att köra snabbt. När vindstyrkorna når uppåt 20 meter per sekund så blir det ingen körning. Vädret får inte heller göra att en förare bestämmer sig för att göra saker på sitt eget vis.
– Vissa byggen går ju på ackord, men oavsett hur stressat det är får man aldrig tumma på säkerheten, köra över sin kapacitet eller stressa iväg med grejerna. Och man får definitivt aldrig ta egna initiativ. Blåser det mycket en dag så tar det tid.
"Hur mycket väger du?"
När Peter kommer in till lunchen har han blivit lite försenad. En miss i kommunikationen från marken gjorde att han fick åka upp i kranen igen och senarelägga lunchen.
I lunchbaracken är det nu ett helt gäng. Christian, som snart är på väg tillbaka ut frågar om jag ska med honom eller om jag vill vänta och hänga med Peter i den högre av kranarna. Valet är ju ganska lätt, men med något halvdant försök till artighetsfras säger jag att den bästa utsikten nog vore att föredra.
Eftersom hissen upp till plattformen inte tar hur tung last som helst frågar Peter:
– Vad väger du?
Jag: 85 kanske.
Christian: Peter vill gärna gå upp.
Peter: Nej, inte i den kranen.
Killen vid bordet bredvid, fyller i: I Norge skulle de aldrig haft hissar på de här kranarna.
Christian: Nej, det är ju inte standard.
Killen vid bordet bredvid: I operakvarteret hade de det, men där var kranarna runt 100 meter.
De berättar att det är krav med hiss i Sverige på alla kranar över 20 meter, vilket inte är det normala i andra länder.
Christian: Men tänk dig på vintern, det är 20 grader kallt, ska du klättra upp då? Det är totalt livsfarligt. Och sen klättra ner.
Killen vid bordet bredvid: De sitter där uppe hela dagen.
Tillbaka i hytten
Peter får ett anrop från Christian om att han ska passera förbi.
Peter: Nu har du fritt!
Christian: Tackar.
– Det är farligt det där. Hade jag varit kvar där hade han nästan svängt i mig, svängt i linan. Man måste ha koll på varandra.
Det gäller att ha koll på varandra. Bägge kranarna är igång hela tiden så walkietalkien går varm i hytten. Lite senare är det dags för Peter att be Christian om utrymme. Han ska flytta en container till en ny plats, och det är inte många meter som skiljer kranarna åt.
Det ser kanske inte så dramatiskt ut, men om de inte är försiktiga kan det bli kollision. Samspelet mellan de två fungerar smärtfritt. Och även om Peter ibland kan tycka att de på marken ger kommandon som han redan har tänkt, beskriver han, precis som Christian, hur viktigt samspelet är.
– Det är det här jag menar. Nu står han där och viftar som en dåre. Jag vet vad jag ska göra. Men det är inte så lätt. Man måste ta hänsyn till vindar och Christians bakbrygga, säger Peter.
Svensk krankörning har inte sina egna kranar. Så även om Peter normalt sett är längre på ett bygge än just vid det här inhoppet, så får han ändå byta från tid till tid.
– Ingen kran är den andra lik. Även om det är exakt samma kran beter de sig inte lika. Sen beror det på hur hårt det gått. Det finns de man kan få riktigt bra känsla i. Om det är lite höjd behöver det vara riktigt bra kamera. Jag får för mig att kranen bör vara lika hög som bommen är lång för att det ska bli smidigt att köra den. Jag vet inte om det är så, men det känns som det.
Med fyra års erfarenhet är det inte så svårt för honom att komma till en ny maskin och helt och fullt lita på andra, men det var lite svårare under lärlingstiden.
– Jag var ute på Eriksberg på ett bygge i början. Inte van alls. Och en ganska stor kran, jag skulle lyfta upp balkongdörrar. Så blåste det som fan och var en vårdcentral nedanför där det sprang morsor med barnvagnar.
Mitt uppe i förflyttningen av containern ser Christian att en leverans är på väg. Tidigare än planerat. Han anropar marken och de tar beslutet att det är lika bra att lasta av på en gång. Lasten består av armeringsjärn och lastplatsen är bara någon meter ifrån stängslet som vätter ut mot gångvägen.
– Det är alltid läskigt när det är såhär med gator runt omkring. Du ser till exempel, nu går han (arbetsledaren) där bredvid. Och har jag inte kroken precis där den ska vara när jag lyfter, då flyttar lasten utåt. Det kan vara någon som har kört länge och ändå gör ett 20 centimeters misstag.
En kort stund senare går en person förbi.
– Du ser där det nu går en privatperson, om jag hänger minsta lilla utanför så åker lasten ut.
Dagens sista lossning blir klar när armeringsjärnen har lyfts av. Klockan närmar sig halv fyra och det blir dags att packa ihop. Men innan vi lämnar kranen bjuder Peter på en 360 graders rundtur.
Precis innan vi klättrar ner ser Peter till att kranen inte är fixerad. Om det blåser upp kraftigt måste den kunna snurra för att inte en katastrof ska inträffa.
Killarna på Svensk krankörning ska på julbord. Jag går hem.
En dryg halvmiljard är den preliminära kostnaden för Riksbyggens projekt Bostadsrättsföreningen Viva på Dr Allards gata.
Det kommer att bli sex flerbostadshus bestående av 132 lägenheter. Första spadtaget togs hösten 2016. Det kommer att färdigställas löpande med inflytt mellan 2018 och 2019.
Liebherr-kranarna hyrs in av Riksbyggen och körs av Svenska krankörning från väst AB.
Svensk krankörning från väst AB har inga egen kranpark. Kranförarna hyrs ut till byggen, i ett sorts konsultupplägg. De omsatte 2016 drygt 14 miljoner kronor.
Det kommer att bli sex flerbostadshus bestående av 132 lägenheter. Första spadtaget togs hösten 2016. Det kommer att färdigställas löpande med inflytt mellan 2018 och 2019.
Liebherr-kranarna hyrs in av Riksbyggen och körs av Svenska krankörning från väst AB.
Svensk krankörning från väst AB har inga egen kranpark. Kranförarna hyrs ut till byggen, i ett sorts konsultupplägg. De omsatte 2016 drygt 14 miljoner kronor.