Servistik vann logistikpris
Det blev Servistik som kapade hem årets prestigefulla Postnord logistics award, som delas ut till det företag eller den organisation som skapat den mest effektiva, innovativa och kreativa logistiklösningen under året som gått.
Jan Elgstrand, vd för Servistik group, berättar för tidningen Transport & Logistik Idag om vad som gjorde att hans företag fick den prestigefulla utmärkelsen.
Supergrattis till priset!
– Tack så mycket!
Vad är Servistik för företag?
– Vi har en industriell gren, där vi jobbar med industrilogistik och så har vi tagit med oss arbetssätt och metodik över till byggindustrin. De senaste åtta, tio åren har vi jobbat med att utveckla bygglogistiklösningar, som bygger på arbetssätt som kommer från tillverkningsindustrin. Det är väl det som har gjort att vi kan få ett sådant här pris, att vi har försökt förändra byggbranschen med vårt arbetssätt.
När kom ni på att ni skulle ge er in i byggsvängen?
– Vi har väl sett att det behövs. Många arbetssätt är ju väldigt gammalmodiga inom byggindustrin och med det kostnadsläge som är vill vi vara med och bidra till att kunna båda sänka kostnader och öka effektiviteten i hela branschen.
Har ni något projekt som du vill nämna särskilt?
– Vi har bland annat hanterat hela Urban escape, alltså Galleriakvarteret i Stockholms innerstad. Där har vi gjort en logistikplan i samband med att AMF skulle göra sin upphandling av bygget. Det är ju egentligen fem, sex stora byggentreprenader i ett kvarter. För att samordna dem gjorde vi en logistikplan för hur trafiken skulle gå och hur det skulle samlastas för att verksamheten i Gallerian skulle kunna fortgå under byggtiden, utan att det skulle påverka näringsidkarna för mycket, varken i Gallerian eller i omgivningen.
– I det kvarteret har vi lyckats reducera bort 82 procent av alla transporter, som skulle ha kommit till bygget där mitt inne i stan. I stället har de gått med konsoliderade transporter, även på lite andra tider, på kvällar och så, för att minimera den negativa påverkan av alla dessa körningar.
– Så vi tidsstyr transporterna från vår terminal och går in med bilar som är precis fullastade. I returen tar vi med avfall, när vi ändå åker relativt tomma tillbaka. Då slipper vi gå in med en avfallsbil också. Vi har en del returer med oss, men då tar vi med källsorterat material också.
– Det går att få bort väldigt mycket av trafiken, och det är rätt fantastiskt tycker vi.
Är det en tillfällig samlastningscentral ni sätter upp, eller har ni en närvaro redan?
– Vi har valt att etablera oss så att vi har fasta samlastningscentraler. Här har vi en i Sätra i södra Stockholm som vi tar in transporterna till och även många utländska åkare kör dit. Många av de utländska chaufförerna kan ju vända därifrån och gå tillbaka ut ur stan igen, i stället för att gå in och leta efter en plats och vänta på sin lossningstid därinne, eller gå in med bilar som kanske inte är helt miljöanpassade för att få komma in i Stockholm. Det blir väldigt många vinster.
Har ni egna lastbilar?
– Ja, vi har en del egna, men vi köper en hel del transporter också. Det är en del specialtransporter till exempel som vi inte har bilar för.
Vilka planer har ni framöver?
– Vi vill ju sprida oss i större delar av landet. Det är främst städerna som har en stor tillväxt där vi har mycket att bidra med, med våra tankar om hur man ska styra logistiken. Vi ser ju även i våra hemtrakter i Östergötland, där vi har Ostlänkenprojektet, längs de sträckningarna kommer man göra stora omvandlingsprojekt. Man måste helt enkelt samordna bortom det enskilda projektet. Annars tittar ju byggarna gärna på sitt enskilda projekt och ser en lösning för det, men de kan inte se helheten där det kanske pågår fyra, fem stora projekt i närheten som alla påverkar stadstrafiken.
– Vi tycker att man ska ta en helikoptersyn där och styra utifrån den samlade bilden, så att man minimerar trafikpåverkan.
Betyder det att kommuner och regioner bör gå in och styra i högre grad?
– Jag skulle säga att kravbilden kan komma från kommunerna. Det vill säga i exploateringsavtalen, att man inte tillåter att man skapar en yta där man kan ställa material när man ska bygga om en fastighet i innerstan, eller att man får åka in med 24-metersekipage under byggtiden och annat. Så länge kravbilden är på låg nivå så driver den ingen utveckling.
– Så kommunen kan göra sitt. Men sen kan också stora fastighetsägare bestämma sig för att även om man vill bygga en ny fastighet kanske man ska underlätta för sina nuvarande hyresgäster att fortsätta driva sina verksamheter i omgivningarna. Kanske ta sitt ansvar och köpa en logistiklösning, även för allmänhetens skull.
– Våra beräkningar visar ju också att man kan sänka byggkostnaden med runt fem procent på det här sättet och det borde ju vara intressant att spara, tycker man. Marginalerna är ju inte så stora i branschen.
Finns det en större förståelse för behovet av samlastningslösningar i dag? Har det gått framåt, tycker du?
– Ja, det har det gjort. Men man tar inte tillräckligt stora grepp för att påverka byggprocesserna. Under den tiden borde man göra mer för att samordna och avlasta, och man har stora utmaningar. I Stockholm driver exploateringskontoret 600 projekt samtidigt. Det är klart att om man inte ska samordna dem på något sätt, hur ska det gå till att flöda material och hur ska det kunna ske utan att man ökar riskerna för att tunga transporter orsakar trafikolyckor eller tillbud med gångtrafikanter och cyklister?
– Kan vi få bort 80 procent av den trafiken borde det ju vara ett naturligt krav att man ska samlasta innan man går in. Har man för dålig fyllnadsgrad i bilen ska man inte heller få åka in i stan. En faktor är ju också att det borde kunna vara drivet av ekonomin. Kan man spara fem procent borde det räcka för att använda den här typen av lösningar, samtidigt som man har besparingspotentialen i koldioxid och minskad trafikbelastning i innerstaden.
Det låter som om du tycker att utvecklingen ändå går för långsamt.
– Det finns så många värden i detta, men det är faktiskt segt att påverka. Man får försöka påverka så gott det går, men ofta sitter det fast i att fastighetsägaren vill att vi kommer in när man redan har handlat upp byggentreprenaden. Då tycker många entreprenörer att om de inte ska få göra som de alltid gjort vill de ha ett tillägg i debitering, i stället för att man ser möjligheten att sänka sina kostnader. Man sitter fast i affärsmässiga strukturer som är rätt svåra att påverka.